BASKERN
Nu ska jag göra ett gott försök att beskriva min baskervecka. Kommer inte bli allt för lätt eftersom man blandar ihop dagarna och glömmer en hel del av sakerna man gjorde. Minnet är inte på topp med dålig sömn och utan mat.
Måndag: Morgonen började som ingen annan. Vid uppställningen fick vi order om att ställa upp i endast underkläder och alla fattade direkt att du börjar den omtalade "baskern". Den kommande halvtimman gick sedan ut på att springa in i logementet och hämta saker som vi sedan fick packa ner i stridssäcken. Ingen fick ha mer eller mindre än någon annan. Om man hade det skulle man få avbryta Baskern och få underkänt, och det ville man inte riskera. När alla var färdigpackade hoppade vi på en buss som tog och ungefär en timma bort från stan. Därfrån gick vi sedan rakt in i skogen för att få vidare direktiv. Vi fick ut eldstål och fick lära oss att använda det, eftersom vi inte fick ha med oss några tändstickor. Sedan fick vi lära oss hur man byggde en bivack, ett skärmskydd tillverkat av granris och stockar. Sedan tillbringades hela eftermiddagen med att bygga det. Vi blev faktist riktigt nöjda med reslutatet. Vi samlade in en massa ved och sen var det läggdags. Under natten hade vi eldposter, men eftersom veden tog slut redan vid halv 1 så blev det en något kall natt. Under dagen fick vi inget att äta, så vår senaste måltid var frukosten samma dag kl 07.00.
Tisdag: Vi vaknade när solen började gå upp vid 7 tiden. Sedan kom befälen och tittade förbi och frågade hur vi haft det under natten. Lite kallt och hård bädd men bra svarade vi och dagen började med att förbättre förläggningen samt hämta mycket mer ved än dagen innan. Vid 12 tiden var det dags för samling och vi gick bort mot bäcken ungefär 2 km bort frå förläggningen. Där fick vi uppgiften att hitta ett knippe med mossa som vi senare skule använda föratt tvätta oss i bäcken. Vi fick även lära oss lite om vilka rätter vi kunde äta, och det var inte många vill jag lova. Sedan blev vi uppdelade mellan tjejer och killar och tjejerna började med att gå ner till bäcken och tvätta sig. En mycket rolig upplevelse vill jag lova. Nakna rumpor och tuttar överallt. Det var kallt att tvätta sig, men förvånandsvärt skönt. Sedan var det killarnas tur och efter det dags att gå tillbaka till förläggningen. Eftermiddagens uppgift var att förtfarande frbättre förläggningen samt samla in ved, och det blev en hel del. Sedan var det dags att lägga sig och sova, efter ännu en hel dag utan mat. Veden räckte hela natten som tur var, så man som mycket bättre denna dagen.
Onsdag: Morgonen började som den förra, men att befälen sa att vi skulle fortsätta förbättre förläggningen, vilket vi gjorde. Samlade in en massa granris och ved inför natten. Någon gång mitt på dagen var del samling uppe vid befälens tält. Vi fick fisk! Egengligen var uppgiften att själva fiska upp fisken ur sjön, men eftersom det fortfarande låg is på sjän var det lite svårt. Vi fick två gösar per grupp och eftersom ingen i min grupp "vågade" rensa fisken fick det bli jag och Alsparr. Bra jobbat tycker jag. Dock luktade allt i min närhet fisk efteråt, mindre mysigt. När vi var färdiga med det fick vi instruktioner om hur vi skulle tillaga fisken. vi skulle tända en stor eld och lägga fisken mellan ett tjockt lager aska. Fisken blev faktist förvånandsvärt god och första grupp tackar Ramqvist för saltet, så mycket godare med det. Efter maten tyckte vi att vi var värda en lite tupplur så vi gick upp till ett fält där vi la oss för att sola lite. Efter ungefär 30 minuter får vi veta att dom andra grupperna har fått order av befälen att riva förläggningen. Vi stressade tillbaka till befälen för att fråga och som var lite smått sura för att vi inte hade varit i förläggningen när dom hade letat efter oss. Men det var ingen skada skett, bara att vi fick lite mindre tid att riva förläggningen på. Sedan var det samling. Självklart hoppades vi på att få åka hem, elle möjligtvis marscha för att senare få åka hem. Men så var inte fallet. Istället fick vi utbildning i hur man bygger en ensambivack. Detta innebär att vi under natten skulle sova ensamma under en gran mitt i skogen! Läskigt med samtidigt väldigt spännande. Platsen jag fick var dock inte den bästa. Jag fick sova mitt i ett tjärr så jag flyttade mit lite, för det går inte sova i 20 cm vatten. Mitt bygge blev faktist bättre än vad jag trodde, så jag var nöjd. Kapten var förbi och kikade in och tyckte också att det såg bra ut, och att jag såg sliten ut. Det var jag också kan jag lovar. Efteråt hann jag till och med hämta vatten innan det blev helt mörkt. Jag bytte om till varmare kläder och tände elden. Tog dock en massa tid, eftersom man inte såg vart man siktade eldstålet i mörkret. Jag gick sedan och la mig i mitt lilla krypin. Jag somnade ganska snabbt efter en så händelserik dag. Vaknade dock flera gånger under natten och trodde att det var uppställning, men det var det inte.
Torsdag: Väcktes av en tutande bil vid 05.30 och det var dags att riva min ensambivack. Lite ledsamt så fin och mysig som den var. Vid 06.30 var det uppställning och dags dör eldprovet. Det gick ut på att under 2 minuter lyckas tända en nävereld med hjälp av eldstålet. Jag trodde aldrig jag skulle klara det, men jag förvånade mig själv och fixade det lätt. Nöjd! Alla andra klarade det också, efter ett eller två försök. Sedan var det dags för marsch, äntligen tänkte vi. Vi ska få gå i några mil för att sedan dra hem och få baskern. Vi gick gruppvis i undeför 1,5 mil i rask takt. Jag hade kanske inte världens bästa temperament just då, men man kan ju inte alltid vara på topp. När vi gått/sprungit spräckan såg vi bussarna och glädjen steg inom en. Vi fick en vätkseersättningspåse och en frukostpåse med apelsinris, som jag inte kunde äta på grund av illamåendet. Bussen tog oss sedan tillbaka till Kungsängen och det var en massa glada miner i bussen. Hela skvadronen ställde sedan upp i korridoren och sen kom kapten. Han sa ungefär såhär "Bra jobbat soldater, nu har ni klarat av överlevnadsveckan, OCH NU BÖRJAR UTBILDNINGSKONTROLLEN!". Vi trodde han skojade med oss. Skulle baskern inte börja förrän nu? Vi var ju helt slut och kunde inte tänka klart. Men vi gjorde som han sa. Vi gick ner till bussarna som stod och väntade och åkte ut i skogen...igen. Tårarna var inte långt bort då vill jag lova. Väl ute i skogen fick vi veta att vi skulle gå till olika stationer där de skulle ha de olika utbildningskontrollerna. Första stationen var att gå genom en bit av skogen och leta efter saker som inte skulle vara där, till exempel muggar och annat skräp. Nästa station var ett skriftligt prov med frågor från SoldF, jag sög stenhårt vill jag lova.
Sedan fick vi en karta och direktiv vart vi slulle gå. Efter cirka 2 km kom vi fram till första stationen. Där blev vi tilldelade en bår och två vattendunkar med 30 liter i vardera. Detta skulle vi bära till nästa station som var undefär 3 km bort. Mycket tyngre än vad man någonsin skulle kunna föreställa sig. Mjölksyran sved i uppförsbackarna. Vid nästa station fick vi i uppgift att så snabbt som möjligt elda av ett snöre. Det gick väll ganska bra. ett befäl sa, var inte så glada, det blir alltid värre. Vi fick vidare anvisningar på kartan och gick vidare. Vi betämde oss för att ha en kort rast på vägen också. Torra strumpor och lite vatten gjorde susen för psyket. När vi gått kanske 3 km kom vi fram till nästa station. Där var det dock kö så jag somnade i gräset kanske en timma, sen var det vår tur. Stationen innebär att vi under tidspress skulle ta isär och sätta ihop vapnet. Att ta isär gick inge vidare men sätta ihop helt okej. Sen gick vi vidare till nästa station kanske 2 km bort. Även där var det kö, men kanske bara i 15 minuter. Uppgiften vi fick där var att kasta handgranat så nära en pinne som möjligt. Gick inte jätte bra när musklerna inte funkade som man ville på grund av mat och vätskebrist. Vi gick sedan vidare kanske 3 km. Vägen var skit jobbig att gå eftersom vi skickades över ett fält som var hur lerigt som hellst, mindre kul. Nästa station var nog den bästa och värsta av alla, englit mitt tyckte. Vi skulle krya under en väg genom en vägtunnel som inte var mycket större än att man precis fick plats i den. Jag var först eftersom jag var gruppchef. Eftersom jag gillar spänningen tyckte jag det var mest kul men mycket jobbigare än förväntat, eftersom man fick hasa sig genom hela röret. Det var dessutom 10 cm vatten i röret så när man kom ut var man dyngsur på hela benen och magen och armarna. Hela gruppen klarade det, skit bra jobbat gruppen! Vid detta laget började mörkret falla på och vi fick därför använda lysrör i början och slutet av leden vi gick i. Vår nästa station var även den en 2-3km bort. Vi fick sitta en stund i väntläge och sen var det vår tur. Stationen innebar att man på så kort tid som möjligt skulle ta sig från ena sidan till andra sidan av en stäcka genom att gå på brädor. Brädorna skulle man lägga upp på tunnor och unget fick nudda marken för då fick man börja om och det tog ju en massa tid. Vi kom nästan till mål, då en råkade tappa en av brädorna en millisekund på marken, och vi fick börja om. Jag tycker ändå vi var jätte duktiga. Nästa station låg precis runt hörnet. När vi kom dit var det himmelriket, trodde vi. Där stod nämligen vår löjtnant och stekte hamburgare. Vi blev dock snart besvika när vi fick veta ett endast en i gruppen skulle få äta hamburgaren och vi skulle besluta vem av oss det skulle vara. Vi bestämde oss ganska snabbt för att Budak skulle få hamburgaren, dete är ju ändå trots allt han som är killen med älskar mat.
Löjtnant ritade på kartan och vi gick vidare, kanske 3-4km i mörkret. Vid detta laget var det inte mycket krafter kvar i gruppen och vi brjade få förhoppningar om att det snart skulle vara över, eftersom vi vid detta laget började närma oss Kungsängen igen. När vi väl gått sträckan fick vi veta att vi skulle få vila ett tag, men inte vilken vila som hellst. Vi skulle bygga en bivack 1 km in i skogen och sova där under natten. Alla krafter försvann och jag har nog aldrig varit så besviken i hela mitt liv. Vi ville ju bara komma hem. Vi hade dessutom vid della laget inte fått ordentlig mat på unger 80 timmar, så krafterna började svika en. Men vi gjorde som vi blev tillsagda, det fanns ju inte mycket annat att göra. Det gick inte snabbt att bygga, men till slut blev vi färdiga. Vi gick till vägen för att där få veta att vi skulle samlas kl06.00 på vägen. Klockan var på 01.00 på natten. Det fanns dock en hake. Om vi under natten skulle få stridskontakt skulle vi på 10 minuter ställa upp på vägen och riva förläggningen. Vi gick och la oss, oh två fick sitta eldvakt för att alla fick inte plats i bivacken. Det blev dock inte många timmars sömn...
Fredag: Vid kanske 03.00 började det skjuta ute på vägen och det var dags att gå upp. Vi rev snabbt förläggningen och gick det snabbaste vi kunde ut till vägen. Där fick vi instruktioner på kartan vart vi skulle gå och vi gick plutonsvis iväg mitt i natten. När vi kan fram var vi precis utanför Kungsängens grindar och vi hoppades verkligen att nu är det snart slut på helvetet. Vi fick sitta där och vänta ett tag, sen skulle hela skvadronen följa kapten in genom grinarna. Vi gick dock inte tillbaka till kassern, utan till inneskjutbanan. Där skulle vi sitta och skriva en uppsats om vårt plutonsbefäls uppväxt. Jag vet knappt vad jag skrev, för jag var inte klar i huvudet vid det laget. När vi suttit där kanske 1 timma fick vi order om att ställa upp på helikopterplattan utanför kassern. Vi fick uppgiften att vårda våra vapen ute på gräset. Hoppet steg, ska det äntligen vara slut på helvetet? Men nej, så fel vi hade. Vi fick order om att byta om till träningskläder och vara med i gardesloppet som var på en 5 km lerig väg genom skogen. Vi skulle springa gruppvis och peppa varandra eftersom krafterna nästan låg på noll. Dock gick loppet mycket bättre än förävntat så jag var nöjd. Vi fick 45 minuter på oss att duscha och sedan ställa upp i M90 i korridoren igen. Vid uppställningen fick vi våra baskrar för att stuka dom en sista gång och sätta på CG märket. Nu är det slut, tänkte vi, men o nej, inte denna gången heller. Över sergeanten kom upp i korridoren, rasande och marskerad i ansiktet och sa att om 15 minuter ska vi vara uppställda med spridsutriskning på yttre för utlåsning av vapen. Nu fanns det ingen hopp kvar inom oss, tårarna var så nära dom bara kunde vara och man hade inga krafter kvar. Men vi gjorde som vi var tillsagda. Vid detta laget hade vi inte fått någon ordentlig mat på ungefär 92 timmar, och det kändes. Väl utanför fick vi maskeringsfärg som vi tog på oss och kapten sa att nu börjar nästa steg av utbildningskontrollen, den delen som våra plutonsbefäl leder. Vi låste ut vapnen och började marschera ut från Kungsängen.Tårarna steg mer och mer. Detta kan inte vara sant, tänkte jag. Och det var det inte...
Efter bara 5 minuters marsch kom gick vi in genom grindarna igen och ställde upp utaför en fin byggnad inne på området. Där kom majoren och sa att vi hade varit jätte duktiga. Sedan kom en MP major och sa "Hjälm av. Basker på" och det var de finaste kag hört i hela mitt liv. Jag kunde inte hålla tåtarna inne längre, jag var så glad och så nöjd. Sen gick majorerna och våra befäl runt och sa grattis till oss. Man var så fruktansvärt stolt, att man klarat detta. Det man trodde var omöjligt hade lilla jag, 305 Bruce, klarat. Jag har aldrig känt mig så lättad i hela mitt liv!
För alla er som funderar på att göra lumpen säger jag bara, gör det! Det är det värsta, men samtidigt det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Jag vill passa på att tacka alla, och speciellt min grupp, första grupp. Utan er hade jag aldrig klarat detta. Ni är underbara!
Och tredje pluton, lite finare, lite bättre. VI ÄR BÄST!
Måndag: Morgonen började som ingen annan. Vid uppställningen fick vi order om att ställa upp i endast underkläder och alla fattade direkt att du börjar den omtalade "baskern". Den kommande halvtimman gick sedan ut på att springa in i logementet och hämta saker som vi sedan fick packa ner i stridssäcken. Ingen fick ha mer eller mindre än någon annan. Om man hade det skulle man få avbryta Baskern och få underkänt, och det ville man inte riskera. När alla var färdigpackade hoppade vi på en buss som tog och ungefär en timma bort från stan. Därfrån gick vi sedan rakt in i skogen för att få vidare direktiv. Vi fick ut eldstål och fick lära oss att använda det, eftersom vi inte fick ha med oss några tändstickor. Sedan fick vi lära oss hur man byggde en bivack, ett skärmskydd tillverkat av granris och stockar. Sedan tillbringades hela eftermiddagen med att bygga det. Vi blev faktist riktigt nöjda med reslutatet. Vi samlade in en massa ved och sen var det läggdags. Under natten hade vi eldposter, men eftersom veden tog slut redan vid halv 1 så blev det en något kall natt. Under dagen fick vi inget att äta, så vår senaste måltid var frukosten samma dag kl 07.00.
Tisdag: Vi vaknade när solen började gå upp vid 7 tiden. Sedan kom befälen och tittade förbi och frågade hur vi haft det under natten. Lite kallt och hård bädd men bra svarade vi och dagen började med att förbättre förläggningen samt hämta mycket mer ved än dagen innan. Vid 12 tiden var det dags för samling och vi gick bort mot bäcken ungefär 2 km bort frå förläggningen. Där fick vi uppgiften att hitta ett knippe med mossa som vi senare skule använda föratt tvätta oss i bäcken. Vi fick även lära oss lite om vilka rätter vi kunde äta, och det var inte många vill jag lova. Sedan blev vi uppdelade mellan tjejer och killar och tjejerna började med att gå ner till bäcken och tvätta sig. En mycket rolig upplevelse vill jag lova. Nakna rumpor och tuttar överallt. Det var kallt att tvätta sig, men förvånandsvärt skönt. Sedan var det killarnas tur och efter det dags att gå tillbaka till förläggningen. Eftermiddagens uppgift var att förtfarande frbättre förläggningen samt samla in ved, och det blev en hel del. Sedan var det dags att lägga sig och sova, efter ännu en hel dag utan mat. Veden räckte hela natten som tur var, så man som mycket bättre denna dagen.
Onsdag: Morgonen började som den förra, men att befälen sa att vi skulle fortsätta förbättre förläggningen, vilket vi gjorde. Samlade in en massa granris och ved inför natten. Någon gång mitt på dagen var del samling uppe vid befälens tält. Vi fick fisk! Egengligen var uppgiften att själva fiska upp fisken ur sjön, men eftersom det fortfarande låg is på sjän var det lite svårt. Vi fick två gösar per grupp och eftersom ingen i min grupp "vågade" rensa fisken fick det bli jag och Alsparr. Bra jobbat tycker jag. Dock luktade allt i min närhet fisk efteråt, mindre mysigt. När vi var färdiga med det fick vi instruktioner om hur vi skulle tillaga fisken. vi skulle tända en stor eld och lägga fisken mellan ett tjockt lager aska. Fisken blev faktist förvånandsvärt god och första grupp tackar Ramqvist för saltet, så mycket godare med det. Efter maten tyckte vi att vi var värda en lite tupplur så vi gick upp till ett fält där vi la oss för att sola lite. Efter ungefär 30 minuter får vi veta att dom andra grupperna har fått order av befälen att riva förläggningen. Vi stressade tillbaka till befälen för att fråga och som var lite smått sura för att vi inte hade varit i förläggningen när dom hade letat efter oss. Men det var ingen skada skett, bara att vi fick lite mindre tid att riva förläggningen på. Sedan var det samling. Självklart hoppades vi på att få åka hem, elle möjligtvis marscha för att senare få åka hem. Men så var inte fallet. Istället fick vi utbildning i hur man bygger en ensambivack. Detta innebär att vi under natten skulle sova ensamma under en gran mitt i skogen! Läskigt med samtidigt väldigt spännande. Platsen jag fick var dock inte den bästa. Jag fick sova mitt i ett tjärr så jag flyttade mit lite, för det går inte sova i 20 cm vatten. Mitt bygge blev faktist bättre än vad jag trodde, så jag var nöjd. Kapten var förbi och kikade in och tyckte också att det såg bra ut, och att jag såg sliten ut. Det var jag också kan jag lovar. Efteråt hann jag till och med hämta vatten innan det blev helt mörkt. Jag bytte om till varmare kläder och tände elden. Tog dock en massa tid, eftersom man inte såg vart man siktade eldstålet i mörkret. Jag gick sedan och la mig i mitt lilla krypin. Jag somnade ganska snabbt efter en så händelserik dag. Vaknade dock flera gånger under natten och trodde att det var uppställning, men det var det inte.
Torsdag: Väcktes av en tutande bil vid 05.30 och det var dags att riva min ensambivack. Lite ledsamt så fin och mysig som den var. Vid 06.30 var det uppställning och dags dör eldprovet. Det gick ut på att under 2 minuter lyckas tända en nävereld med hjälp av eldstålet. Jag trodde aldrig jag skulle klara det, men jag förvånade mig själv och fixade det lätt. Nöjd! Alla andra klarade det också, efter ett eller två försök. Sedan var det dags för marsch, äntligen tänkte vi. Vi ska få gå i några mil för att sedan dra hem och få baskern. Vi gick gruppvis i undeför 1,5 mil i rask takt. Jag hade kanske inte världens bästa temperament just då, men man kan ju inte alltid vara på topp. När vi gått/sprungit spräckan såg vi bussarna och glädjen steg inom en. Vi fick en vätkseersättningspåse och en frukostpåse med apelsinris, som jag inte kunde äta på grund av illamåendet. Bussen tog oss sedan tillbaka till Kungsängen och det var en massa glada miner i bussen. Hela skvadronen ställde sedan upp i korridoren och sen kom kapten. Han sa ungefär såhär "Bra jobbat soldater, nu har ni klarat av överlevnadsveckan, OCH NU BÖRJAR UTBILDNINGSKONTROLLEN!". Vi trodde han skojade med oss. Skulle baskern inte börja förrän nu? Vi var ju helt slut och kunde inte tänka klart. Men vi gjorde som han sa. Vi gick ner till bussarna som stod och väntade och åkte ut i skogen...igen. Tårarna var inte långt bort då vill jag lova. Väl ute i skogen fick vi veta att vi skulle gå till olika stationer där de skulle ha de olika utbildningskontrollerna. Första stationen var att gå genom en bit av skogen och leta efter saker som inte skulle vara där, till exempel muggar och annat skräp. Nästa station var ett skriftligt prov med frågor från SoldF, jag sög stenhårt vill jag lova.
Sedan fick vi en karta och direktiv vart vi slulle gå. Efter cirka 2 km kom vi fram till första stationen. Där blev vi tilldelade en bår och två vattendunkar med 30 liter i vardera. Detta skulle vi bära till nästa station som var undefär 3 km bort. Mycket tyngre än vad man någonsin skulle kunna föreställa sig. Mjölksyran sved i uppförsbackarna. Vid nästa station fick vi i uppgift att så snabbt som möjligt elda av ett snöre. Det gick väll ganska bra. ett befäl sa, var inte så glada, det blir alltid värre. Vi fick vidare anvisningar på kartan och gick vidare. Vi betämde oss för att ha en kort rast på vägen också. Torra strumpor och lite vatten gjorde susen för psyket. När vi gått kanske 3 km kom vi fram till nästa station. Där var det dock kö så jag somnade i gräset kanske en timma, sen var det vår tur. Stationen innebär att vi under tidspress skulle ta isär och sätta ihop vapnet. Att ta isär gick inge vidare men sätta ihop helt okej. Sen gick vi vidare till nästa station kanske 2 km bort. Även där var det kö, men kanske bara i 15 minuter. Uppgiften vi fick där var att kasta handgranat så nära en pinne som möjligt. Gick inte jätte bra när musklerna inte funkade som man ville på grund av mat och vätskebrist. Vi gick sedan vidare kanske 3 km. Vägen var skit jobbig att gå eftersom vi skickades över ett fält som var hur lerigt som hellst, mindre kul. Nästa station var nog den bästa och värsta av alla, englit mitt tyckte. Vi skulle krya under en väg genom en vägtunnel som inte var mycket större än att man precis fick plats i den. Jag var först eftersom jag var gruppchef. Eftersom jag gillar spänningen tyckte jag det var mest kul men mycket jobbigare än förväntat, eftersom man fick hasa sig genom hela röret. Det var dessutom 10 cm vatten i röret så när man kom ut var man dyngsur på hela benen och magen och armarna. Hela gruppen klarade det, skit bra jobbat gruppen! Vid detta laget började mörkret falla på och vi fick därför använda lysrör i början och slutet av leden vi gick i. Vår nästa station var även den en 2-3km bort. Vi fick sitta en stund i väntläge och sen var det vår tur. Stationen innebar att man på så kort tid som möjligt skulle ta sig från ena sidan till andra sidan av en stäcka genom att gå på brädor. Brädorna skulle man lägga upp på tunnor och unget fick nudda marken för då fick man börja om och det tog ju en massa tid. Vi kom nästan till mål, då en råkade tappa en av brädorna en millisekund på marken, och vi fick börja om. Jag tycker ändå vi var jätte duktiga. Nästa station låg precis runt hörnet. När vi kom dit var det himmelriket, trodde vi. Där stod nämligen vår löjtnant och stekte hamburgare. Vi blev dock snart besvika när vi fick veta ett endast en i gruppen skulle få äta hamburgaren och vi skulle besluta vem av oss det skulle vara. Vi bestämde oss ganska snabbt för att Budak skulle få hamburgaren, dete är ju ändå trots allt han som är killen med älskar mat.
Löjtnant ritade på kartan och vi gick vidare, kanske 3-4km i mörkret. Vid detta laget var det inte mycket krafter kvar i gruppen och vi brjade få förhoppningar om att det snart skulle vara över, eftersom vi vid detta laget började närma oss Kungsängen igen. När vi väl gått sträckan fick vi veta att vi skulle få vila ett tag, men inte vilken vila som hellst. Vi skulle bygga en bivack 1 km in i skogen och sova där under natten. Alla krafter försvann och jag har nog aldrig varit så besviken i hela mitt liv. Vi ville ju bara komma hem. Vi hade dessutom vid della laget inte fått ordentlig mat på unger 80 timmar, så krafterna började svika en. Men vi gjorde som vi blev tillsagda, det fanns ju inte mycket annat att göra. Det gick inte snabbt att bygga, men till slut blev vi färdiga. Vi gick till vägen för att där få veta att vi skulle samlas kl06.00 på vägen. Klockan var på 01.00 på natten. Det fanns dock en hake. Om vi under natten skulle få stridskontakt skulle vi på 10 minuter ställa upp på vägen och riva förläggningen. Vi gick och la oss, oh två fick sitta eldvakt för att alla fick inte plats i bivacken. Det blev dock inte många timmars sömn...
Fredag: Vid kanske 03.00 började det skjuta ute på vägen och det var dags att gå upp. Vi rev snabbt förläggningen och gick det snabbaste vi kunde ut till vägen. Där fick vi instruktioner på kartan vart vi skulle gå och vi gick plutonsvis iväg mitt i natten. När vi kan fram var vi precis utanför Kungsängens grindar och vi hoppades verkligen att nu är det snart slut på helvetet. Vi fick sitta där och vänta ett tag, sen skulle hela skvadronen följa kapten in genom grinarna. Vi gick dock inte tillbaka till kassern, utan till inneskjutbanan. Där skulle vi sitta och skriva en uppsats om vårt plutonsbefäls uppväxt. Jag vet knappt vad jag skrev, för jag var inte klar i huvudet vid det laget. När vi suttit där kanske 1 timma fick vi order om att ställa upp på helikopterplattan utanför kassern. Vi fick uppgiften att vårda våra vapen ute på gräset. Hoppet steg, ska det äntligen vara slut på helvetet? Men nej, så fel vi hade. Vi fick order om att byta om till träningskläder och vara med i gardesloppet som var på en 5 km lerig väg genom skogen. Vi skulle springa gruppvis och peppa varandra eftersom krafterna nästan låg på noll. Dock gick loppet mycket bättre än förävntat så jag var nöjd. Vi fick 45 minuter på oss att duscha och sedan ställa upp i M90 i korridoren igen. Vid uppställningen fick vi våra baskrar för att stuka dom en sista gång och sätta på CG märket. Nu är det slut, tänkte vi, men o nej, inte denna gången heller. Över sergeanten kom upp i korridoren, rasande och marskerad i ansiktet och sa att om 15 minuter ska vi vara uppställda med spridsutriskning på yttre för utlåsning av vapen. Nu fanns det ingen hopp kvar inom oss, tårarna var så nära dom bara kunde vara och man hade inga krafter kvar. Men vi gjorde som vi var tillsagda. Vid detta laget hade vi inte fått någon ordentlig mat på ungefär 92 timmar, och det kändes. Väl utanför fick vi maskeringsfärg som vi tog på oss och kapten sa att nu börjar nästa steg av utbildningskontrollen, den delen som våra plutonsbefäl leder. Vi låste ut vapnen och började marschera ut från Kungsängen.Tårarna steg mer och mer. Detta kan inte vara sant, tänkte jag. Och det var det inte...
Efter bara 5 minuters marsch kom gick vi in genom grindarna igen och ställde upp utaför en fin byggnad inne på området. Där kom majoren och sa att vi hade varit jätte duktiga. Sedan kom en MP major och sa "Hjälm av. Basker på" och det var de finaste kag hört i hela mitt liv. Jag kunde inte hålla tåtarna inne längre, jag var så glad och så nöjd. Sen gick majorerna och våra befäl runt och sa grattis till oss. Man var så fruktansvärt stolt, att man klarat detta. Det man trodde var omöjligt hade lilla jag, 305 Bruce, klarat. Jag har aldrig känt mig så lättad i hela mitt liv!
För alla er som funderar på att göra lumpen säger jag bara, gör det! Det är det värsta, men samtidigt det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Jag vill passa på att tacka alla, och speciellt min grupp, första grupp. Utan er hade jag aldrig klarat detta. Ni är underbara!
Och tredje pluton, lite finare, lite bättre. VI ÄR BÄST!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Duktig du är :) (y)
Trackback
